Introduktion
För nära arton år sedan var vi, valpköpare och vänner till Nils-Lennart Olsson, inbjudna till kennel Ben Huris högkvarter i Jakobsberg där Nils-Lennart var ”klanledare”. Huset är stort och har en trädgård som Nils-Lennart alltid pysslade med, eller kanske ska man säga arbetade med? Som den konstnär han är pysslade Nils-Lennart ibland, kanske till och med ofta, med sina blommor, buskar och land. Men emellanåt körde han cement eller jord på sin skottkärra för att genomföra större förändringar. Detta hade pågått sedan jag lärde känna honom cirka fjorton år tidigare och antagligen långt före det. Vi lärde känna Nils-Lennart när vi köpte vår avelshanne Int. Ch. Ben Huris Wadj Karmaz 1974. Ja, Nils-Lennart var en konstnär med en bred begåvning i musik, tecknande, målning, skulptering och just det, landskapsarkitektur, även om det sistnämnda var i liten skala.
Den där helgen för arton år sedan var vi där för att fira trettioårsjubileet av Kennel Ben Huris början, som dessutom sammanföll med den legendariske Int. & Nord. Ch. Ben Huris Adirs födelse. Nils-Lennart hade sedan ett par år tillbaka inte längre någon egen saluki och det var med viss frustrationsblandad förtjusning han släppte in våra salukis i gårdens stora hagar så att de slapp sitta i bilarna denna varma sommardag.
De närvarande gästerna hade gått ihop och bett en vid den tiden känd salukikonstnär rita en tavla av Ch. Ben Huris Udine. Udine kom från en av de sista kullarna och hade blivit Nils-Lennarts favorit på hans ålders höst. Det var en rörd Nils-Lennart som tog emot tavlan som en trettiosårsjuileumspresent till honom och kenneln. Dagen avslutades sedan med fest på kakor och den berömda Ben Hurissockerkakan.
Sagan är inte riktigt slut än, i mars 2007 besökte jag Nils-Lennart och även om han hade flyttat ifrån sitt älskade hus, så hängde fortfarande Udines tavla på hedersplats i den lägenhet dit han flyttat, cirka två till tre kilometer från det gamla huset.
