Starten
”Den tyska flickan spelade en helt betydelselös roll, där hon kom cyklande på gatan. Fascinerade tittade vi blott på de fem hudarna som hon hade i kopplet. Trots min inbillade hundkännedom hade jag aldrig tidigare sett en sådan ras. Vi såg henne vrida in mot en bensinmack, hoppa av cykeln och släppa in dem på gårdsplanen. Instinktivt tittade jag på bensinmätaren. Den visade knappt halv tank, så vi vände bilen och åkte med en gång bort och fyllde på. Efter så där en timmes tid hade vi i stora drag fått veta vad det var för slags djur.
Detta är den egentliga upptakten, och ingen part önskade och långt mindre siade om vad som sedan blev.”
Ur Jubileumsboken (1968 - 1978), Svenska Salukiringen
 Fakhim och Adir |
Kennel Ben Huris började med att Gerd och Nils-Lennart mer eller mindre av en slump fick en valpkull efter Nord. Ch. Ibinores Fakhim och Nord. Ch. Ibinores Carina. Det blev kennelns A-kull, men endast Adir kom att överleva en hemsk smitta som ledde till att alla kullsyskon och även föräldrarna dog. När sedan Gerd och Nils-Lennart hade bestämt sig för att börja föda upp saluki så köpte de in en partner till Adir, Derbendi Khan Bellina. Både Adir och Bellina härstammade från de första salukina som importerades till Sverige efter andra världskriget och som lämnade avkommor som lade grunden för flera kennlar under femtio- och sextiotalet. Därför kan man, om man har Ibinores- eller Ben Huris blodslinjer i större mängd bakom sina hundar, med rätta säga att hundarna bär det ”gamla” svenska blodet. Men idag är det blodet förhållandevis uppblandat, speciellt som det är mycket få av de uppfödare som försökte fortsätta med dessa linjer i större eller mindre skala som fortfarande föder upp.